livetothefullest

Jag kommer ihåg en gång på en gymnastik träning när vi stod i ett led för att vänta på vår tur att få använda trampetten ( ser ut som en liten studsmatta). att en tjej frågade om jag tror på Gud eller att jag bara gick omkring och bar korset runt min hals för att det var fint!?  (kom ihåg alla gymnaster som läser detta , att det är ytterst dumt att ha på sig sina smycken när man tränar)  
Jag berättade då för denna tjej att jag faktiskt gick i kyrkan varje söndag och trodde på att det finns en Gud , men att jag inte ännu hade döpt mig.
Tjejen stirrade då på mig och började skratta lite förvirrat. Jag frågade vad hon mena med att skratta åt mig, hon berättade då att hon aldrig skulle ha trott att jag var mer kristen än att jag just konfirmerat mig. 
Själv blev jag chockad över att min tro syndes så lite.  Vi började prata lite om min tro och hon kunde verkligen inte föreställa sig att jag som verkade så fri kunde tro på en religon som verkade så sträng!?  Jag själv kunde inte fatta att den kristna tron uppfattades så som hon berättade (vilket jag inte orkar skrivar ner nu , nån annan gång kanske ;) )
Vi forsatte att disskutera, till slut var alla i min gymnastik trupp med och lyssnade. Vilket ledde till en väldans press på mig, jag ville framstå som både tuff och schysst, inte som en tönt som fumligt försökte berätta något som ingen ändå inte brydde sig om.
Efter många om och men kommer vi fram till den slutgiltiga frågan :
"men hallå!! Gud finns jue inte!"
Jag: " jasså varför tror du det?"
Tjejen:" men asså han syns ju inte! man kan ju inte tro på något som inte syns!"
Jag: "*tystnad*"    hur ska jag lösa det här?  vad ska jag svara?   snacka vilken pina det va! jag kom inte på någoting alls som jag skulle kunna säga som ett bra svar...... tillslut efter flera sekunder , ropar jag i hjärnan till gud "men hallå det är dig jag försvara kan man får hjälp här!!" ............
och plötsligt kommer svaret.... bara så där! det var ju så enkelt! :D 
Jag: " ser du vinden?"
Tjeje: leer lite förvirrat men svara lite stöddigt "nej men..."
Jag :" men hur vet du att den finns då??" 
Tjejen: " alla vet ju att vinden finns , det är ju självklart!! "
Jag :" ja, men du ser den ju inte!"
Tjejen " ja men jag känner den ju när det blåser!"
Jag" precis! därför vet du att vinden finns! för att du känner den.... så är det för mig också , jag känner gud."

Jag leer triumfat mot alla tjejerna som stirrar på mig , usch vad skönt det kändes!  Dom var helt mållösa, det skulle jag också varit i fall att någon sagt så till mig. för jag kan ju inte veta vad dom känner, lika lite som dom kan veta vad jag känner. 

Men det jag nästan mest vill att vi ska lägga märke till (efter det att jag vann denna disskution ;D ) är att när jag förtvivlat ropade efter Gud så kom han...!  
Jag vet inte alls vad för psalm det står nånstans i bibeln ,eftersom jag är ytterst dålig på att leta fram bibelnord i bibeln :P
att när vi ropar på gud i nödens stund så ska han komma, och vi ska också komma ihåg att Anden kommer lägga rätt ord, vid rätt tidpunkt, i munnen på dig.

komihåg att Gud lämnar oss aldrig utan går med oss hela tiden.    
hoppas ni har förståt något av det jag skrivit annars kan ni alltid vända er till någon präst eller pastor :P

hare gött alla!!! GBU ;D